Sanningen om Lådbilsrallyt
En regnig söndag i oktober 1943 var Stockholmsgatan full av lådbilar och publik. Snabbast av alla var en elvaåring som skulle bli en av Sveriges mest kända formgivare och seglare: Pelle Petterson.
Den 17 oktober 1943 var Stockholmsgatan i Bagaregården kantad av folk. Mitt under brinnande krig, med ransoneringar och gengasbilar på gatorna, hade Göteborgs-Tidningen bjudit in till ”pojkbilstävling” – lådbilsrace, helt enkelt. Barn och vuxna stod i flera led längs trottoarerna för att se grabbarna susa nedför backen i sina hemmabyggen. Starten gick i höjd med Jörgensgatan, och sedan bar det av nedför Stockholmsgatan, förbi Uddevallagatan och Kungälvsgatan, ända till målet vid Svangatan.
GT:s systertidning Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning var inte oväntat full av beröm. Tävlingsledaren, direktör Kaleb Linders, hyllades för de förnämliga säkerhetsarrangemangen och för de lika förnämliga priserna – bland annat en gratis körkortsutbildning. I A-klassen, de äldre pojkarnas klass, segrade Sven Åke Alander från Kommunala mellanskolan med tiden 36,9 sekunder.
Banan på kartan
- Start: Stockholmsgatan, i höjd med Jörgensgatan
- Mål: Stockholmsgatan vid Svangatan
- Ungefär så såg fotografen till det stora fotot överst – från korsningen vid Uddevallagatan uppför backen.
- Banan var ungefär 360 meter. Pelles 35,5 sekunder blir i snitt runt 36 km/h.
Men den som läser resultatlistan i dag fastnar för något annat. Segraren i B-klassen – de yngre pojkarnas klass – var snabbare än alla de stora: 35,5 sekunder. Han var elva år, gick på Vasa läroverk och hette Pelle Pettersson. Tidningarna stavade efternamnet med två s – själv skulle han bli känd som Pelle Petterson, med ett.
Vi vet varför han vann
Men – vi på Redbergspojkarna vet något som inte stod i tidningarna. Vi vet varför han vann.
Pelle Pettersson vann oftast, då han var den ende som hade kullagrade hjul. Pappa Helmer hade tjock plånbok. Övriga grabbar hade glidlager och det gick inte lika fort.
Så berättar Lennart Tolge, en av ”de våra” i Gamla Redbergspojkar. Han var själv med och körde i backen.
Det hjälpte inte att bilen hette ”Blixten” – och det långt innan Flash Gordon. Mot kullager i navet hade glidlagren ingen chans, hur fin blixten på sidan än var.
Och Pelles bil var inte vilket hemmabygge som helst. Den hade ritats och byggts av pappa Helmer Petterson – ingenjör, uppfinnare och en av de drivande bakom Volvo PV444, bilen som kom 1944 och blev en riktig svensk folkbil. Med en blivande Volvokonstruktör vid ritbordet och kullager i hjulen hade de andra grabbarna det inte lätt.
Denna oktoberdag kammade Pelle hem två av sina första priser: General Motors hederspris och Widengrens hederspris med Stockholmsresa.
Så nästa gång du går uppför Stockholmsgatan från Svangatan: tänk på att en blivande OS-medaljör och bilformgivare en gång susade nedför här – i skolmössa, med startnummer 94 och fyra kullagrade hjul som gick lite fortare än alla andras.